Förstasida
Dagbok
Jag
Båten
Installerad utrustning
Tänkt utrustning
Planerad rutt
Dagbok Juni 2014 och äldre Dagbok Juli 2014 till December 2014 Dagbok 2015
Löpande anteckningar om allt möjligt och omöjligt.
Det blåste bra när jag lämna Skagen, men ju närmare Läsö nordost boj jag kom, desto svagare blev vinden. Jag låg still i drygt en timme innan där kom en ny sydvästlig vind. Den var så jag precis kunde sträcka ner mot ostbojen öster om Anholt. Här är det känsligt med kursen. Öster om mej har jag alla fartyg som skall in i östersjön. Väster om mej har jag först ett stort grundområde kring Läsö och sen måste jag komma öster om grundet vid Anholt. Jag lät ändå vindrodret styra för att ta tillvara alla små vindvrid. Radarlarmet kunde jag inte använda, men AIS fungera bra. Under natten mötte jag ett stort fartyg som hade lanternor som markera att det var hämmat av sitt djupgående. På sidan stod det MSC. När jag titta på dess data på AIS:en såg jag att det var 399 m långt och hade ett djupgående på 16 m. Detta är alltså ett av de fartyg som tävlar om att vara störst i världen. En stund innan Anholts ostboj vred vinden över till syd och min kurs gick därför över till sydost. Detta medförde att jag korsa den stora fartygsleden ganska snabbt och jag behövde inte oroa mej för grundområdet vid Anholt.
När jag skall segla in till Höganäs upptäcker jag vid angöringsbojen att där är en mycket kraftig nordgående ström, kanske tre knop. Jag har en avdrift på 30° och blir tvungen att slå för att ta mer höjd. Andra gången har jag tillräcklig höjd men det känns konstigt att titta på en boj snett till vänster och se att jag inte tappar höjd i förhållande till den medan fören på båten pekar i en annan riktning. Väl inne i hamnen så hittar jag en plats längs insidan på pirarmen. Denna etapp tog ett och ett halvt dygn.
Jag hade fått ytterligare en veckas semester så jag var inte tvungen att vara hemma till måndagen. Jag vill först och främst ligga två nätter så att jag kunde komma tillbaks till normala rytmer, men på söndagen var det fortfarande sydliga vindar och därför fick det bli ytterligare en natt. Måndagsvädret verka ganska bra men sen skulle det redan på tisdagen bli sämre så det vara bara att ge sig iväg på måndagsmorgonen. Jag fick kryssa ut ur hamnen med ett inte helt lyckat resultat. Bl.a. lyckades jag komma på slör in mellan betongpirarmen och en stolprad. Där var 12 m mellan dessa. Jag var tvungen att göra en 180° sväng. Jag kunde inte ändra min fart när jag ligger på en slör. Och min 9 m båt behöver mer plats än så för att vända. Trodde jag. Men jag hade fel, det gick. Det skall bli skönt att få en motor och slippa kryssa ut ur hamnen i en ibland obefintlig vind. Vid svaga vindar går båten sakta och kommer man under en viss fart så fungerar inte rodret länge. Men man rör sig framåt och detta har get mig problem flera gånger. Det kommer inte att hindra mej från att segla ut när förhållanden är gynnsamma. Väl utanför går jag på ett ben söderut. Jag vet att det är grunt runt fyren Svinbådan. Och jag är just nu på väg mot denna fyr. Jag tycker också att jag inte tar tillräckligt med höjd för att komma ut till den och därmed på säkert vatten. Ekolodet säger att det är mellan fyra och fem meter djupt. För säkerhets skull så går jag ner och tittar på sjökortet. Då ser jag att jag är på väg mot ett 0,7 m grund och måste därför springa upp och slå.
Det är skiftande med vind, vissa stunder är jag nere i två knop. Och det är precis jag kan sträcka. När jag närmar mej Landskrona funderar jag på om jag måste slå för att komma fritt från grunden. Då vrider vinden med 30° och ökar till 11 m/s. Detta innebär att jag kan sträcka och till och med ta lite höjd när jag behöver. Men det är lite mycket för full stor. Jag har revat genuan men ligger ändå på över sex knop.
Vinden håller i sig hela vägen ner till Höllviken men inne i hamnen är det lite svagare vind. Jag seglar in till den innersta bassängen och ser att där finns tre tomma platser. Gör en sväng in om att ser att alla tre är röda. I den andra bassängen är där flera gröna platser. Dessa platserna är bara 2,8 m breda, men det räcker för mej.
Jag har haft hem drivenheten till autopiloten. När jag plocka isär den visa det sig att kullmuttern hade lossnat från drivstången. De skall vara ihopskruvade men de hade gängats isär. Den kopplingen är där mycket små krafter som vill gänga isär dom så den kan aldrig varit riktigt spänd. Det var bara till att skruva ihop och spänna det ordentligt och nu är den i funktion igen.
Jag har haft en extra kontrollenhet liggandes till autopiloten. Denna har tyvärr blivit fördärvad av vattnet som kommit in i båten under vintern. Kretskort tål förvånansvärt mycket vatten. Oftast räcker det att man sköljer av kretskortet i rent sötvatten och sen låter det torka. Detta kort har tyvärr bara varit delvis i vatten och några komponenter har ben gjorda av järn. Och dessa rostar. I princip skulle jag kunna byta dessa men skall jag göra det så får det vänta ett tag.
Jag åkte som planerat hemmaifrån på tisdagen den 12:e. Där var visserligen en mycket lång kö till säkerhetskontrollen på Kastrup, men jag var ute i tillräckligt god tid. Väl på Sola, Stavangers flygplats, så visade det sig att bussen som jag skulle ta till tåget, gick oftare är tidtabellen på nätet, men jag kom med den. I Bryne skulle jag bytta till tåg, men nu i sommar så är tåget inställt och där går istället buss för tåg. Detta hade jag redan innan sett på nätet. Men tåget går vissa genvägar genom berget och bussen följer landsvägen och landvägen går inte alltid genom dom samhällen som tåget går, så då får bussen köra in om dessa samhällen. Och det tar tid. Normalt står där en taxi på järnvägsstationen lagom till när tåget kommer in, men nu vet dom inte när bussen kommer, så där stod ingen taxi. Upp med telefon och skall ringa. Men den vill inte och säger att den inte finns på nätet. Får tag på en snäll människa som ringer efter en taxi till mej. Jag är ute vid varvet tjugo över fyra och dom stänger fyra. Men det är ett litet privat bolag och dom håller aldrig tiderna så jag hinner smita in om och hämta mitt sittbrunnskapell precis innan dom skall låsa.
Den stora katastrofen.
När jag kommer upp i sittbrunnen och öppnar luckan så ser jag att det står vatten över hela durken. Provar att starta den elektriska länspumpen, men elen är utslagen. Börjar pumpa med den manuella länspumpen. Efter 100 slag kan man knappt se att nivån minskat. Nu är där inte så mycket vatten så det är upp till dynerna eller alla kläder som ligger på dynerna, men jag vill kunna komma ner och sova inne i båten. Jag fyllde på vatten på den ena batteribanken (hade inte mer vatten). Lyfte av nedgångsstegen och anslöt en kabel till länspumpens kopplingspunkt. Denna kabel anslöt jag direkt på batteriet och den börja pumpa. Medan den pumpa gick jag upp till närbutiken och köpte lite mat. Väl tillbaks så var båten tom från vatten. Nu låg det bara ett lager av sörja över durken. Tog bort en del av det så jag kunde gå med sandaler nere i båten. La kojdynerna på plats, tog fram täcke och lakan ur vaccumpåsarna, och sen somna jag. Jag behövde upp en gång under natten och det var riktigt besvärligt att först förflytta sig i kojen för att komma till den plats där skorna stod någonstans i mörkret.
Under onsdagen var det ätt städa durken så att jag kunde gå barfota på den. Satte upp sittbrunnskapellet. Elen blev satt i funktion, datorn startad med en ny loggbok, och kylen startad. Med andra ord, båten börja komma i form för användning.
Skulle sjösätta på torsdagseftermiddan men det blåste för mycket så vi gjorde det på fredagsmorgonen. En reva i vindskyddet och en stukad windex, men annars gick allt bra. Hade redan på torsdagskvällen satt på genuan. På fredagen satte jag på storen och satte dit de mest nödvändiga skoten. På kvällen segla jag upp till Egersunds småbåtshamn. Allt var klart för avsegling på söndagskvällen, men vädret ville inte. På onsdagen och torsdagen blåste det en kraftig SO kuling ute på havet, och jag skulle segla i SO. På fredagen hade det slutat blåsa och vinden hade gått över till SV. Skulle helst varit NV för då kunde jag seglat ut ur hamnen direkt, nu fick jag kryssa. Efter många missöden på vägen ut till fritt vatten, så behövde jag inte anlita sjöräddningen, även om jag pratat med dom och det hade varit till god hjälp.
Jag har vid flera tillfällen nattseglat och lagt mej att sova en stund, men då har det varit på fritt vatten och även om båten styr fel så händer inte mycket. Nu fick jag ta mej lite sömn på det lite friare vattnet ner till Lista för att där styra mer österut mot Lindesnes. Svag vind, för svag för vindrodret, så autopiloten fick styra. Min gamla autopilot var 20 år gammal när jag pensionera den inför denna segling. Drivenheten hade jag då lagat några gånger. Den jag nu använder var alltså bara två år gammal och därför blev jag ganska förvånad av att den plötsligt gick sönder. Jag hade monterat allt för vindrodret, så det fick kopplas in. Grävde fram den gamla drivenheten ur stuvfacket och flytta över anslutningskontakten från den nya till den gamla. Och så var den gamla drivenheten åter i bruk.
Längs norska sydkusten var det mest plattläns om det var någon vind. Till kvällen var jag mellan Mandal och Kristiansand. Där svänger kusten upp åt nordost men jag fortsätter den raka linjen till Skagen. Öppet vatten och det var bara att starta radarvakten och låta AIS vakten fortsätta sitt arbete. Några gånger under natten larma radarn och alla utom en gång hade dessa AIS men det behövdes inga åtgärder. På morgonen vakna jag av att allt var mycket lugnt, som att ligga i en skyddad naturhamn. Ingen vind, inga vågor, och jag gör såklart ingen fart. Att då göra sig någon uppfattning om när man kommer fram är hopplöst. Jag hoppades att det bara skulle bli en natt till, men utan vind kunde det också bli två.
På söndagsförmiddagen vid halv elva tiden kom där vind. Visserligen från det hållet som jag skall åt, men i alla fall vind. Och tillräckligt för att vindrodert skall kunna styra. Perfekta förutsättningar för att använda vindroder. Om/när vinden vrider lite grann så tar vindrodert och följer med i de ändringarna. Men den var bara några timmar, sen avtog den och autopiloten fick träda i tjänst. Men det vara bara kortare stunder under eftermiddagen som jag var utan vind.
Under natten var där så mycket trafik runt om att jag inte kunde använda radarvakten utan bara AIS:en. Och det var många gånger som det pep och därmed blev det inte mycket sammanhängande sömn. Till slut kom jag in till Skagen vid halv elva tiden. Där var många båtar, men inte mer än att där var plats för mej att vända upp i vind och glida in till en båt. Detta var på en stapel med fem stora segelbåtar. Där tog jag ner storen och gled akteröver (med vinden) till en stapel med bara tre mindre segelbåtar, jag låg då som fjärde båt. Under dagen kom där sedan ytterligare tre båtar utanpå mej. Det måste man räkna med när man ligger i Skagen på sommaren.
På måndagsmorgonen skulle alla iväg utom jag och båten som låg innerst. Det hade varnats om detta, så jag hade satt väckarklockan och hjälpte till vad jag kunde. Så var vi bara två båtar kvar. På tisdagen skulle den innersta iväg, så det var att stiga upp i tid. Väderprognosen var inte tillräckligt bra för att jag skulle ge mej iväg. Sent på eftermiddan kom där en 38 fot båt och la sig utanpå. Med den skillnaden i storlek så känner man sej inklämd. Lite senare kom där ytterligare två ännu större båtar och la sig utanför. Jag gjorde tidigt klart för dem att jag skulle ge mej iväg vid åtta morgonen efter och att jag inte hade någon motor och därmed behövde lite extra plats för manövrerande.
Den grova planen är:
12:e juli flyger jag upp till Egersund.
Gör båten segelklar och seglar hem henne till Höllviken.
Hemma under hösten byter jag motor.
Vinterförvarar hemma i Höllviken.
Nästa vår så fortsätter jag enligt den ursprungliga planen och seglar till Island.
Redan i december kom jag tillbaks till mitt gamla jobb. Det är välbehövligt med en inkomst med tanke på de utgifter som väntar. Där har varit mycket att göra hela tiden och jag har jobbat drygt fulltid. Jag hade hoppats på att kunna ta semester från mitten av maj, men vi fick tidigt besked på att det fick bli industrisemester för oss. Jag börjar därför min semester den 9:e juli. Har köpt en flygbiljett till den 12:e och det går direkt från Köpenhamn till Stavanger. Upp resan blir därför likadan som i fjor, och jag bör vara vid båten innan fyra på eftermiddan.
När jag kommer upp till båten börjar jag med att sätta upp sittbrunnskapellet och vindskydden. Mycket av det bör jag hinna första eftermiddan/kvällen. Sen, beroende av när jag får tid för sjösättning, sätter jag dit alla linor och segel. Hinner jag inte det innan sjösättningen, så går det bra att göra när båten är i vattnet. Tämligen direkt efter sjösättnigen tar jag mej in till Egersunds centrum. Det är en bättre hamn med fler butiker i närheten. Med utrustningen på plats börjar jag seglingen söderut.
Resan hemåt är en sträcka som jag seglat några gånger och känner till. På första etappen till Farsund ser jag inga problem. Nästa till Mandal kan det bli svårt att komma in till hamnen. Jag lägger mej kanske för ankar utanför över natten. Till Kristiansand skall där inte heller vara några konstigheter. Sen går jag nog därifrån med en lång etapp (100 M, ett dygn) ner till Skagen. Där brukar vara mycket båtar och därför stökigt men det skall inte vara några svårigheter att segla in. Nästa etapp ner till Anholt är på 70 M, en dryg dagsetapp. Anholt brukar vara ännu stökigare än Skagen, så det får nog bli att jag lägger mej för ankare utanför hamnen. Till Råå är det ”bara” 60 M och där har jag aldrig haft problem med att segla in eller hitta plats. Sista etappen från Råå till Höllviken är på mindre än 40 M och där hittar båten nästan själv, men där finns några grund öster om Saltholm som man måste hålla koll på.
Väl hemma plockar jag ut motorn. En massa slit men inget svårt, jag har ju satt dit den en gång i tiden. Sen gör jag en noggrann ritning på hur motorrummet ser ut i längs och höjdled. På denna ritning lägga jag också in propelleraxelns förlängning. Med denna kan jag lätt se vilken motor som passar. Hittills har jag jämför med profilen på den motor som jag har, och då är där ingen som passar.
Dagbok Juni 2014 och äldre Dagbok Juli 2014 till December 2014 Dagbok 2015
Löpande anteckningar om allt möjligt och omöjligt.
| 2016-08-15 | <-1> <+1> <+2> <top> |
När jag skall segla in till Höganäs upptäcker jag vid angöringsbojen att där är en mycket kraftig nordgående ström, kanske tre knop. Jag har en avdrift på 30° och blir tvungen att slå för att ta mer höjd. Andra gången har jag tillräcklig höjd men det känns konstigt att titta på en boj snett till vänster och se att jag inte tappar höjd i förhållande till den medan fören på båten pekar i en annan riktning. Väl inne i hamnen så hittar jag en plats längs insidan på pirarmen. Denna etapp tog ett och ett halvt dygn.
Jag hade fått ytterligare en veckas semester så jag var inte tvungen att vara hemma till måndagen. Jag vill först och främst ligga två nätter så att jag kunde komma tillbaks till normala rytmer, men på söndagen var det fortfarande sydliga vindar och därför fick det bli ytterligare en natt. Måndagsvädret verka ganska bra men sen skulle det redan på tisdagen bli sämre så det vara bara att ge sig iväg på måndagsmorgonen. Jag fick kryssa ut ur hamnen med ett inte helt lyckat resultat. Bl.a. lyckades jag komma på slör in mellan betongpirarmen och en stolprad. Där var 12 m mellan dessa. Jag var tvungen att göra en 180° sväng. Jag kunde inte ändra min fart när jag ligger på en slör. Och min 9 m båt behöver mer plats än så för att vända. Trodde jag. Men jag hade fel, det gick. Det skall bli skönt att få en motor och slippa kryssa ut ur hamnen i en ibland obefintlig vind. Vid svaga vindar går båten sakta och kommer man under en viss fart så fungerar inte rodret länge. Men man rör sig framåt och detta har get mig problem flera gånger. Det kommer inte att hindra mej från att segla ut när förhållanden är gynnsamma. Väl utanför går jag på ett ben söderut. Jag vet att det är grunt runt fyren Svinbådan. Och jag är just nu på väg mot denna fyr. Jag tycker också att jag inte tar tillräckligt med höjd för att komma ut till den och därmed på säkert vatten. Ekolodet säger att det är mellan fyra och fem meter djupt. För säkerhets skull så går jag ner och tittar på sjökortet. Då ser jag att jag är på väg mot ett 0,7 m grund och måste därför springa upp och slå.
Det är skiftande med vind, vissa stunder är jag nere i två knop. Och det är precis jag kan sträcka. När jag närmar mej Landskrona funderar jag på om jag måste slå för att komma fritt från grunden. Då vrider vinden med 30° och ökar till 11 m/s. Detta innebär att jag kan sträcka och till och med ta lite höjd när jag behöver. Men det är lite mycket för full stor. Jag har revat genuan men ligger ändå på över sex knop.
Vinden håller i sig hela vägen ner till Höllviken men inne i hamnen är det lite svagare vind. Jag seglar in till den innersta bassängen och ser att där finns tre tomma platser. Gör en sväng in om att ser att alla tre är röda. I den andra bassängen är där flera gröna platser. Dessa platserna är bara 2,8 m breda, men det räcker för mej.
Jag har haft hem drivenheten till autopiloten. När jag plocka isär den visa det sig att kullmuttern hade lossnat från drivstången. De skall vara ihopskruvade men de hade gängats isär. Den kopplingen är där mycket små krafter som vill gänga isär dom så den kan aldrig varit riktigt spänd. Det var bara till att skruva ihop och spänna det ordentligt och nu är den i funktion igen.
Jag har haft en extra kontrollenhet liggandes till autopiloten. Denna har tyvärr blivit fördärvad av vattnet som kommit in i båten under vintern. Kretskort tål förvånansvärt mycket vatten. Oftast räcker det att man sköljer av kretskortet i rent sötvatten och sen låter det torka. Detta kort har tyvärr bara varit delvis i vatten och några komponenter har ben gjorda av järn. Och dessa rostar. I princip skulle jag kunna byta dessa men skall jag göra det så får det vänta ett tag.
| 2016-08-02 | <-1> <+1> <+2> <top> |
Den stora katastrofen.
När jag kommer upp i sittbrunnen och öppnar luckan så ser jag att det står vatten över hela durken. Provar att starta den elektriska länspumpen, men elen är utslagen. Börjar pumpa med den manuella länspumpen. Efter 100 slag kan man knappt se att nivån minskat. Nu är där inte så mycket vatten så det är upp till dynerna eller alla kläder som ligger på dynerna, men jag vill kunna komma ner och sova inne i båten. Jag fyllde på vatten på den ena batteribanken (hade inte mer vatten). Lyfte av nedgångsstegen och anslöt en kabel till länspumpens kopplingspunkt. Denna kabel anslöt jag direkt på batteriet och den börja pumpa. Medan den pumpa gick jag upp till närbutiken och köpte lite mat. Väl tillbaks så var båten tom från vatten. Nu låg det bara ett lager av sörja över durken. Tog bort en del av det så jag kunde gå med sandaler nere i båten. La kojdynerna på plats, tog fram täcke och lakan ur vaccumpåsarna, och sen somna jag. Jag behövde upp en gång under natten och det var riktigt besvärligt att först förflytta sig i kojen för att komma till den plats där skorna stod någonstans i mörkret.
Under onsdagen var det ätt städa durken så att jag kunde gå barfota på den. Satte upp sittbrunnskapellet. Elen blev satt i funktion, datorn startad med en ny loggbok, och kylen startad. Med andra ord, båten börja komma i form för användning.
Skulle sjösätta på torsdagseftermiddan men det blåste för mycket så vi gjorde det på fredagsmorgonen. En reva i vindskyddet och en stukad windex, men annars gick allt bra. Hade redan på torsdagskvällen satt på genuan. På fredagen satte jag på storen och satte dit de mest nödvändiga skoten. På kvällen segla jag upp till Egersunds småbåtshamn. Allt var klart för avsegling på söndagskvällen, men vädret ville inte. På onsdagen och torsdagen blåste det en kraftig SO kuling ute på havet, och jag skulle segla i SO. På fredagen hade det slutat blåsa och vinden hade gått över till SV. Skulle helst varit NV för då kunde jag seglat ut ur hamnen direkt, nu fick jag kryssa. Efter många missöden på vägen ut till fritt vatten, så behövde jag inte anlita sjöräddningen, även om jag pratat med dom och det hade varit till god hjälp.
Jag har vid flera tillfällen nattseglat och lagt mej att sova en stund, men då har det varit på fritt vatten och även om båten styr fel så händer inte mycket. Nu fick jag ta mej lite sömn på det lite friare vattnet ner till Lista för att där styra mer österut mot Lindesnes. Svag vind, för svag för vindrodret, så autopiloten fick styra. Min gamla autopilot var 20 år gammal när jag pensionera den inför denna segling. Drivenheten hade jag då lagat några gånger. Den jag nu använder var alltså bara två år gammal och därför blev jag ganska förvånad av att den plötsligt gick sönder. Jag hade monterat allt för vindrodret, så det fick kopplas in. Grävde fram den gamla drivenheten ur stuvfacket och flytta över anslutningskontakten från den nya till den gamla. Och så var den gamla drivenheten åter i bruk.
Längs norska sydkusten var det mest plattläns om det var någon vind. Till kvällen var jag mellan Mandal och Kristiansand. Där svänger kusten upp åt nordost men jag fortsätter den raka linjen till Skagen. Öppet vatten och det var bara att starta radarvakten och låta AIS vakten fortsätta sitt arbete. Några gånger under natten larma radarn och alla utom en gång hade dessa AIS men det behövdes inga åtgärder. På morgonen vakna jag av att allt var mycket lugnt, som att ligga i en skyddad naturhamn. Ingen vind, inga vågor, och jag gör såklart ingen fart. Att då göra sig någon uppfattning om när man kommer fram är hopplöst. Jag hoppades att det bara skulle bli en natt till, men utan vind kunde det också bli två.
På söndagsförmiddagen vid halv elva tiden kom där vind. Visserligen från det hållet som jag skall åt, men i alla fall vind. Och tillräckligt för att vindrodert skall kunna styra. Perfekta förutsättningar för att använda vindroder. Om/när vinden vrider lite grann så tar vindrodert och följer med i de ändringarna. Men den var bara några timmar, sen avtog den och autopiloten fick träda i tjänst. Men det vara bara kortare stunder under eftermiddagen som jag var utan vind.
Under natten var där så mycket trafik runt om att jag inte kunde använda radarvakten utan bara AIS:en. Och det var många gånger som det pep och därmed blev det inte mycket sammanhängande sömn. Till slut kom jag in till Skagen vid halv elva tiden. Där var många båtar, men inte mer än att där var plats för mej att vända upp i vind och glida in till en båt. Detta var på en stapel med fem stora segelbåtar. Där tog jag ner storen och gled akteröver (med vinden) till en stapel med bara tre mindre segelbåtar, jag låg då som fjärde båt. Under dagen kom där sedan ytterligare tre båtar utanpå mej. Det måste man räkna med när man ligger i Skagen på sommaren.
På måndagsmorgonen skulle alla iväg utom jag och båten som låg innerst. Det hade varnats om detta, så jag hade satt väckarklockan och hjälpte till vad jag kunde. Så var vi bara två båtar kvar. På tisdagen skulle den innersta iväg, så det var att stiga upp i tid. Väderprognosen var inte tillräckligt bra för att jag skulle ge mej iväg. Sent på eftermiddan kom där en 38 fot båt och la sig utanpå. Med den skillnaden i storlek så känner man sej inklämd. Lite senare kom där ytterligare två ännu större båtar och la sig utanför. Jag gjorde tidigt klart för dem att jag skulle ge mej iväg vid åtta morgonen efter och att jag inte hade någon motor och därmed behövde lite extra plats för manövrerande.
| 2016-06-09 | <-1> <+1> <+2> <top> |
12:e juli flyger jag upp till Egersund.
Gör båten segelklar och seglar hem henne till Höllviken.
Hemma under hösten byter jag motor.
Vinterförvarar hemma i Höllviken.
Nästa vår så fortsätter jag enligt den ursprungliga planen och seglar till Island.
Redan i december kom jag tillbaks till mitt gamla jobb. Det är välbehövligt med en inkomst med tanke på de utgifter som väntar. Där har varit mycket att göra hela tiden och jag har jobbat drygt fulltid. Jag hade hoppats på att kunna ta semester från mitten av maj, men vi fick tidigt besked på att det fick bli industrisemester för oss. Jag börjar därför min semester den 9:e juli. Har köpt en flygbiljett till den 12:e och det går direkt från Köpenhamn till Stavanger. Upp resan blir därför likadan som i fjor, och jag bör vara vid båten innan fyra på eftermiddan.
När jag kommer upp till båten börjar jag med att sätta upp sittbrunnskapellet och vindskydden. Mycket av det bör jag hinna första eftermiddan/kvällen. Sen, beroende av när jag får tid för sjösättning, sätter jag dit alla linor och segel. Hinner jag inte det innan sjösättningen, så går det bra att göra när båten är i vattnet. Tämligen direkt efter sjösättnigen tar jag mej in till Egersunds centrum. Det är en bättre hamn med fler butiker i närheten. Med utrustningen på plats börjar jag seglingen söderut.
Resan hemåt är en sträcka som jag seglat några gånger och känner till. På första etappen till Farsund ser jag inga problem. Nästa till Mandal kan det bli svårt att komma in till hamnen. Jag lägger mej kanske för ankar utanför över natten. Till Kristiansand skall där inte heller vara några konstigheter. Sen går jag nog därifrån med en lång etapp (100 M, ett dygn) ner till Skagen. Där brukar vara mycket båtar och därför stökigt men det skall inte vara några svårigheter att segla in. Nästa etapp ner till Anholt är på 70 M, en dryg dagsetapp. Anholt brukar vara ännu stökigare än Skagen, så det får nog bli att jag lägger mej för ankare utanför hamnen. Till Råå är det ”bara” 60 M och där har jag aldrig haft problem med att segla in eller hitta plats. Sista etappen från Råå till Höllviken är på mindre än 40 M och där hittar båten nästan själv, men där finns några grund öster om Saltholm som man måste hålla koll på.
Väl hemma plockar jag ut motorn. En massa slit men inget svårt, jag har ju satt dit den en gång i tiden. Sen gör jag en noggrann ritning på hur motorrummet ser ut i längs och höjdled. På denna ritning lägga jag också in propelleraxelns förlängning. Med denna kan jag lätt se vilken motor som passar. Hittills har jag jämför med profilen på den motor som jag har, och då är där ingen som passar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar